Lektor i pedagogik; forskar om digitalisering, digital inkludering och digital ojämlikhet med fokus på skola och utbildning samt äldre.
Digital tillgänglighet för digitalt exkluderade
Asta 81 år är en kvinna som van är vid att klara sig själv. Hon bor sedan länge ensam kvar i villan efter makens bortgång. Men nu börjar åldern ta ut sin rätt, nu har synen försämrats så kraftigt så att hon inte längre får köra bil. I och med detta känner hon att det kanske är dags att flytta från huset på landet in till en lägenhet i kommunens centralort.
Efter mycket funderande fram och tillbaka ringer till slut Asta till kommunens bostadsbolag för att ställa sig i kö till en lägenhet. Hon blir trevligt bemött men får snabbt besked om att hennes önskemål inte går att uppfylla. Man ställer sig nämligen i kö till bostäderna via en hemsida, inte via telefon. Asta uppger förtvivlat att hon inte har någon dator men får då som svar att hon får be någon vän om hjälp.
Viola är 87 år och varit en aktiv kvinna fram till för ett par år sedan då kroppen började säga ifrån. Precis som Asta är hon änka och bor själv kvar i sitt hus, ett litet radhus beläget i en större stad. Efter en knäoperation och en fallolycka har hon svårt att både gå och stå, men tiden på korttidsboendet är över och hon ska nu flytta tillbaka hem. Kommunens biståndshandläggare konstaterar att viss anpassning av bostaden behöver ske. Bland annat måste trösklar måste bort så att Viola kan ta sig fram med rullstol mellan rummen. Det fixar kommunen, även om det inte kan ske förrän flera veckor efter att hon flyttat hem.
Sedan har vi det här med hygienutrymmen. Som tur är finns det ett badrum på bottenvåningen där badkaret kan lyftas ut. Istället för badkar behöver Viola ha en duschstol. Men det är inga problem berättar biståndshandläggaren glatt, den beställer du själv via nätet. Viola får ett papper med webb-adresser till olika återförsäljare av duschstolar. Även Viola påtalar att hon inte har möjlighet att beställa detta själv – men får också till svar att hon får be någon om hjälp.
Det här är två autentiska berättelser från två olika kommuner. I kölvattnet av en digitalisering som skapar smidiga lösningar för många, skapas utanförskap och beroende hos andra. I fallet med det kommunala bostadsbolaget räcker det inte med att kunna gå in på deras hemsida för att ställa sig i kö, ett konto måste registreras och en e-postadress anges. Vid en närmare koll på duschstolar visar det sig dock att det går att beställa via telefon från minst en av leverantörerna, men det upplystes inte om av biståndshandläggaren.
Digitaliseringen av samhällstjänster skapar i många fall både mervärde och effektivitet, för den som kan ta del av den. Från den 1 januari 2019 gäller lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, men den blir inte heltäckande då de som inte kan ta del av den digitala offentliga servicen fortfarande står utanför. Anpassade och lättillgängliga e-lösningar kräver fortfarande tillgång till tjänsten och det kommer alltid att finnas personer som saknar den tillgången. Att be om hjälp med att ställa sig i bostadskö, eller köpa en duschstol, är för många troligtvis inga problem. Satsningar på så kallade DigidelCenter, dit invånare kan vända sig för att få hjälp med digitala tjänster och öka sin digitala kompetens, kan vara ett sätt att få denna hjälp. Men det måste finnas alternativ till digitala lösningar eftersom alla aldrig kommer att vara digitalt inkluderade.
Vi ser i vår forskning om äldre och IT att det troligtvis alltid kommer att finnas människor som är digitalt exkluderade, det är inget övergående problem. Den digitala exkluderingen är bland annat kopplad till ekonomiska förutsättningar, förmågan att utveckla/behålla sin digitala kompetens samt tillgången till stöd och support. Det innebär att även yngre medborgare av olika skäl kan hamna i ett digitalt utanförskap. Även om regeringen har haft ”Digitalt först” som mål, så får det inte innebära ”digitalt enbart”. Den offentliga verksamhet som erbjuder, eller hänvisar till, digitala tjänster måste också hjälpa dem som inte är digitalt inkluderade. Det går inte att förutsätta att det finns anhöriga eller vänner som kan ställa upp och hjälpa till.
https://www.svenskforfattningssamling.se/sites/default/files/sfs/2018-11/SFS2018-1937.pdf
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
