Laglig cannabis och medierna – ett lyckligt äktenskap?

Det har alltså hänt mycket på cannabisfronten sedan början på 1990-talet då det kunde bli rabalder på en mellanstadieskola för att en elev hade en Dr. Dre-tröja där ett cannabisblad agerade logotyp, eller då rapgruppen Cypress Hill sjöng ”Legalize it” och utmärkte sig för sitt, för allmänheten, udda och provokativa budskap. Till nämnda Kalifornienrappares belåtenhet, har idag elva delstater i USA gjort slag i saken och legaliserat cannabis som rekreationsdrog, medan ännu fler delstater tillåter cannabis som medicin. På federal nivå är cannabis dock fortfarande olagligt. Uruguay blev 2014 det första landet att legalisera försäljningen och produktionen av cannabis. Substansen kan inhandlas av inhemska medborgare på apotek genom ett motbokssystem. 2018 legaliserade Kanada cannabis som reaktionsdrog. Fler stater lär följa.

Som medieforskare har jag intresserat mig för relationen mellan medierna och cannabis och studerat hur svenska nyhetsmedier förhåller sig till drogen i en tid av legalisering på internationell nivå och ökad acceptans. För trots att cannabis, i enlighet med FN:s narkotikakonvention, varit förbjudet i de allra flesta länder, har Sveriges förhållande till cannabis och narkotikaklassade substanser i allmänhet utmärkt sig. Sverige har och har haft en nolltoleranspolicy, vilken ingår i ett bredare mål om att uppnå ett narkotikafritt samhälle. Denna vision har starkt politiskt stöd och har hittills också åtnjutit ett starkt folkligt stöd. Sverige har också haft ett förhållandevis lågt cannabisanvändande jämfört med övriga Europa. Denna konsensus, om vi tillåter oss att generalisera, utmanas således av den internationella omförhandling av cannabis där USA och Uruguay fungerat som epicentra, men där näringslivsorganisationer som Arcview och den filantropiska organisationen Open Society Foundation också varit viktiga för att artikulera frågan om cannabislegalisering. Medierna är ju som bekant centrala aktörer för att ge en fråga legitimitet (eller frånta den detsamma) och analysen av dem kan därför fungera som en hygglig vädermätare för att se vilket genomslag cannabislegalisering har i Sverige och vilka aktörer och perspektiv som slår igenom.

Ett resultat som är centralt i den empiriska forskning som jag har bedrivit är att legaliseringen av cannabis (eller diskussionen om dess legalisering) tycks flytta drogen till andra sociala rum än vad vi är vana vid. En bred sökning på cannabis i en svensk dagstidning kommer säkerligen leda till många träffar som rör olika brott eller missbruk och där polis och rättsväsende är självklara aktörer. Rapporteringen om cannabis i en laglig kontext å andra sidan tycks göra polis och rättsväsende mindre relevanta som källor. Istället är det politiker, näringsidkare, psykologer, aktivister och vanliga medborgare som kämpar om det mediala utrymmet. Missbruk är givetvis ett tema, men cannabisanvändare gestaltas också som annat än missbrukare; som exempelvis studenter eller entreprenörer.

Ett annat intressant resultat är att argumentet att cannabislegalisering kan vara en bra åtgärd för att komma åt organiserad brottslighet förekommer som ett centralt tema, speciellt i rapporteringen om Uruguay. Ett av den uruguayanska regeringens huvudargument för att sjösätta legaliseringen var just att den nya policyn skulle ses som ett led i bekämpandet av den illegala droghandeln och det våld som den för med sig. Detta argument har varit svårt för medierna att problematisera, kanske eftersom det har ett inneboende gott syfte: bekämpningen av maffia och laglöshet. I en tid av ökad gängkriminalitet i Sverige vore det inte överraskande om argumentet också kom att användas som artilleri i den svenska debatten om droger och kriminalitet.

Ett tredje resultat, som också får tjäna som sista exempel från min forskning, är gestaltningen av laglig cannabis som bärande av en stor ekonomisk potential. Cannabusiness har det kommit att kallas och det tycks finnas hur mycket pengar som helst att tjäna på den lagliga industrin. Greppet är i sig självt säljande, då det med detta tycks finnas något positivt att berätta, inte minst i en tid av ekonomisk recession. Och företrädare för cannabisindustrin tycks ha hur många bra exempel som helst att ge journalister, samtidigt som baksidorna med legaliseringen inte räknas lika enkelt i pengar, vilket också försvårar skapandet av en nyanserad bild.

I takt med att den lagliga cannabisindustrin växer sig starkare, växer också dess möjligheter att försöka påverka både medier och politiker i Sverige, samtidigt som medierna i cannabisindustrin får en rörelse som är viktig att granska. Den lagliga cannabisen är i sin linda och även om det inte är mycket alls som talar för att Sverige skulle följa de länder som legaliserat substansen (i alla fall inte just nu), är det troligt att den omförhandling av cannabis som sker på ett internationellt plan kommer att sätta sin prägel på den svenska narkotikadebatten framöver. Själv kommer jag redan i höst att fortsätta studera hur medierna hanterar frågan.

Ernesto Abalo, Fil. Dr. i medie- och kommunikationsvetenskap
Ernesto.Abalo@ju.se

Ernesto Abalo är universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University. Hans forskning centrerar kring medieinnehåll och mediediskurser, främst från ett ideologikritiskt perspektiv.  

Referenser och länkar till studierna

Abalo, E. 2018. Rifts in the hegemony: Swedish news journalism on cannabis legalization. Journalism Studies. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/1461670X.2018.1533416

Abalo, E. 2019. Struck by the Potentials of Cannabusiness: Exploring the Relationship Between Neoliberal Ideology and Journalism in the Reporting on Legal Cannabis. tripleC (capitalism, communication, critique),17(1): 86-100. https://www.triple-c.at/index.php/tripleC/article/view/1070