Riktade hälsosamtal ur ett socioekonomiskt perspektiv

En ny doktorsavhandling från Hälsohögskolan vid Jönköping University undersöker riktade hälsosamtal och hur fysisk aktivitet och socioekonomi påverkar hälsan. Resultatet visar bland annat att det behövs mer kunskap om relationen mellan fysisk aktivitet och hälsa för olika socioekonomiska grupper.

För att förbättra folkhälsan är det avgörande att arbeta med hälsofrämjande åtgärder, där primärvården spelar en central roll. En viktig aspekt är att minska ojämlikheter i hälsa, vilket återspeglas i den svenska hälso- och sjukvårdslagen som kräver att primärvården bedriver ett befolkningsbaserat hälsofrämjande arbete.

Ett konkret verktyg för hälsofrämjande arbete är riktade hälsosamtal som erbjuds i primärvården för förstagångsföräldrar och för personer det år de fyller 40, 50, 60 och 70 år. Dessa samtal innebär att individer får svara på frågor om sin hälsa och genomföra olika hälsomätningar. Resultaten används för att skapa en hälsoprofil och utgör grunden för samtal mellan deltagaren och hälso- och sjukvårdspersonal.

Särskilt fokus på socioekonomiska perspektivet

Studierna i avhandlingen, som bygger på riktade hälsosamtal, har som syfte i stort att öka kunskapen om relationen mellan fysisk aktivitet och hälsa hos den vuxna befolkningen. Detta görs utifrån ett så kallat salutogent perspektiv, det vill säga med fokus på friskfaktorer och resurser. Ett särskilt fokus är lagt på det socioekonomiska perspektivet, eftersom det är en känd faktor när det gäller ojämlik hälsa i Sverige.

– Människor med lägre socioekonomi är generellt sett mindre fysiskt aktiva och har ofta sämre hälsa än de med högre socioekonomi. Den här avhandlingen utgår från att personerna själva har uppgett om de har ekonomiska bekymmer. Det behövs mer kunskap om relationen mellan fysisk aktivitet och hälsa för olika socioekonomiska grupper, säger Lisbeth Johansson, doktorand på Hälsohögskolan, som även arbetar inom Region Jönköpings län med riktade hälsosamtal.

Resultatet visar bland annat att fysiskt aktiva personer med ekonomiska svårigheter hade i stort sett lika god självuppskattad hälsa som personer med god ekonomi men med en låg fysik aktivitet. Dessutom visade de som var mer fysiskt aktiva och hade ekonomiska utmaningar en ökad tilltro till sin förmåga att förändra sin livssituation och upplevde sig själva som piggare och mer energiska än de med låg fysisk aktivitet.

Kan vidareutveckla riktade hälsosamtal

Deltagarna i en av avhandlingens delstudier kunde beskriva både fördelar och hinder med fysisk aktivitet. Trots utmaningar gjorde de upp planer för att upprätthålla sin aktivitetsnivå och upplevde positiva effekter som minskad smärta, förbättrad sömn och aptit, att de kände sig piggare och gladare samt mådde allmänt bättre.

– Avhandlingen kan ge djupare kunskap och förståelse för relationen mellan fysisk aktivitet och hälsa samt om de fördelar som fysisk aktivitet ger, i förhållande till socioekonomi. Den kan också vara en hjälp i att vidareutveckla riktade hälsosamtal för att på ett salutogent sätt ge framför allt människor med lägre socioekonomi möjlighet att använda sina resurser för att öka sin fysiska aktivitet och på så sätt också förbättra sin hälsa, säger Lisbeth Johansson.

Sammanfattningsvis så visar avhandlingen på vikten av att öka den fysiska aktiviteten hos befolkningen, särskilt bland dem med lägre socioekonomisk status. Genom att förstå sambandet mellan aktivitet och hälsa kan riktade hälsosamtal och andra interventioner utvecklas för att förbättra hälsan och välbefinnandet för alla.

Studierna i avhandlingen har genomförts genom intervjuer med deltagare, samt genom mätning av fysisk aktivitet och svar på frågeformulär.

Avhandlingen heter "To do or not to do? Physical activity in relation to socioeconomic status and health – a salutogenic perspective in the context of targeted health dialogues" och finns att läsa här.

Lisbeth Johansson disputerade den 5 april på Hälsohögskolan. Opponent var Mai-Lis Hellénius, professor, Karolinska Institutet.

Kontakt