The New Urban Crisis – Version Sverige

Boken fokuserar på dessa utmaningar i en amerikansk kontext. Men inför reportaget i Fokus hade vi gjort exakt samma beräkningar för svenska kommuner. Av utrymmesskäl kunde inte samtliga kommuners resultat visas så därför tänker jag följa upp med denna bloggpost där vi kan se bit för bit hur läget är i svenska kommuner.

Låt oss till att börja med se på hur ojämn inkomstfördelningen är (här är viktigt att betona att dessa siffror enbart är baserade på lönearbete och inkomst från företagande men inte transfereringar och kapitalinkomster):

Inkomstfördelningen är mätt med en så kallad gini-koefficient. I samtliga svenska kommuner är denna koefficient högre eller väsentligt högre än vad den är i landet som helhet. I vissa kommuner är inkomstfördelningen om vi inte hade haft transfereringar (som ju dessa siffror inte tar med) så pass ojämn att den är i par med Rwanda, Guatemala, Peru, Gabon, Qatar och många fler. De kommuner som ligger allra högst då det gäller ojämn inkomstfördelning är Danderyd, Lidingö, Lund, Täby, Nacka, Vaxholm, Sollentuna, Vellinge, Stockholm och Uppsala. Med andra ord är det främst storstadskommuner, men även universitetsorter som Lund och Uppsala (något som till viss del förklaras av att transfereringar inte är medtagna och studenter i hög grad lever på studielån och studiebidrag). Detta är ett mönster vi även fann i USA där s.k. college towns hade en ojämn fördelning av inkomster. Dessa studenter kommer dock förhoppningsvis på sikt att tjäna mer efter sin utbildningsinvestering.

Den andra variablen vi studerat är alltså lönefördelning. Här talar vi alltså enbart om de löner som anställda invidider har och hur dessa fördelas. Kartan nedan visar läget i Sverige:

På många sätt påminner denna kart om den för inkomstfördelningen vilket delvis beror på att lönen för de flesta är den allra största delen av inkomsten. De kommuner som ligger i topp för ojämn inkomstfördelning ligger även i topp vad gäller ojämn lönefördelning.

En effekt av att människor har olika resurser att röra sig med är att vi har olika förmåga att betala för vårt boende. Attraktiva platser tenderar att locka till sig människor i alla inkomstkategorier – både de som tjänar bra och de som tjänar mindre bra. De som tjänar bra har möjlighet att köpa sig boende i de mer attraktiva delarna av platsen vilket ofta gör att de med lägre inkomster hänvisas till utanförskapsområden alt. till områden där de får åka långt för att ta sig in till stan eller till arbetsmarknaden. Attraktiva platser tenderar helt enkelt att ha en högre grad av ekonomisk segregation (baserat på vad vi tjänar, jobbar med och hur länge vi har studerat). Kartan nedan visar graden av ekonomisk segregation i svenska kommuner:

Segregationsvärdet är ett så kallat dissimilarity index Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.som visar i vilken utsträckning en viss grupp bor mer för sig själva i vissa postnummer än alla andra. Faktum är att den mest segregerade gruppen av de vi studerar är höginkomsttagare. De tenderar i allra högsta grad att bo för sig själva i vissa områden. Men vi ser även att graden av segregation för samtliga inkluderade grupper tenderar att öka i takt med att kommunen blir mer framgångsrik.

De kommuner som har högst grad av ekonomisk segregation i Sverige är Göteborg, Malmö, Uppsala, Stockholm, Botkyrka, Burlöv, Helsingborg, Huddinge och Salem. Med andra ord så dominerar storstadskommunerna listan återigen. Dock är Stockholmsregionens kommuner i något lägre grad återfunna i toppen av denna lista jämfört med topplistorna som tittade på inkomst- och lönefördelning.

Om vi nu slår ihop dessa tre faktorer – inkomstfördelning, lönefördelning och ekonomisk segregation – i ett enda index så får vi The New Urban Crisis Index. Kartan nedan visar hur läget är för svenska kommuner i detta fall:

Allra högst upp på denna lista hittar vi Täby, Stockholm, Nacka, Lund och Uppsala, följt av Sollentuna, Malmö, Lidingö, Göteborg och Danderyd. Kartan illustrerar också hur storstadsregionerna är överrepresenterade med höga värden på detta index. Men vi hittar även en hel del universitetsorter samt kommuner som attraherar turister. Ser vi mer generellt för samtliga kommuner så ser vi att NUC tenderar att vara högre i kommuner som:

– har en större befolkning

– högre befolkningsdensitet

– högre genomsnittlig inkomst

– högre andel högutbildade

– högre andel kunskapsarbetare (sk. kreativa klassen)

– högre boendekostnad

Sambanden mellan NUC och befolkningstäthet samt mellan NUC och Kreativa Klassen visas i figurerna här nedan:

Ju högre andel kunskapsarbetare och ju mer urbant desto större utmaningar har med all sannolikhet kommunen med segregation och ojämn inkomst- och lönefördelning.

Framgångsrika kommuner går bra på väldigt många sätt. De är platser som fler väljer att flytta till än vad de väljer att flytta därifrån. Det är platser som är attraktivt för företag att lägga sin verksamhet i och de är platser som attraherar många med utbildning. Det är platser som står väl rustade i kunskapsekonomins tid då globalisering och urbanisering i allt högre grad påverkar vår utveckling. Men dessa framgångsrika platser kommer också med utmaningar vilket jag i denna bloggpost har gjort mitt bästa för att illustrera.

MEN – och det här är ett viktigt ”men” – lösningen kan aldrig vara att hålla tillbaka utvecklingen på dessa platser. För i takt med att en plats går bättre så skapas faktiskt resurser som kan användas för att förbättra människors livskvalitet. En plats som hålls tillbaka har inte denna förutsättning alls i samma grad. Men vi måste samtidigt förstå att de enorma fördelar och värden som framgångsrika platser skapar faktiskt inte tillfaller alla som bor på platsen. Och kanske är det så att vi i allt högre grad skulle behöva diskutera hur vi egentligen kan skapa bättre platser för alla och inte bara de 30 procent som har en högre utbildning och som sitter med ett bra och välbetalt jobb. Framgångsrika städer är ofta framgångsrika just för att de blandar människor från olika bakgrunder med olika kunskap och erfarenheter. I staden får de en arena att byta dena kunskap med varandra vilket i hög grad ligger till grund för innovationer och tillväxt. Men om vi väljer att dela upp våra platser så att vi bara träffar människor som sitter med samma erfarenhet och kunskap som vi själva – vad händer då med denna innovationskraft på sikt. Och vad händer med platser där klyftorna mellan de som har och de som inte har blir alltmer tydliga och synliga?

I vanliga fall publicerar jag enbart de kommuner som ligger i botten resp. toppen när jag gör beräkningar här på bloggen. Men i detta fall vet jag att det finns ett stort intresse från en rad kommuner att faktiskt få reda på hur man ligger till och därför väljer jag denna gång att publicera listorna för samtliga kommuner, så att man kan söka upp och checka läget för sin egen kommun hur man ligger till.