Varför firar vi påsk?

Den kristna påsken firas för att vi ska påminnas om Jesu lidande, död och uppståndelse. Påsken har även stor betydelse för judisk tro, men då firas den till minne av judarnas uttåg ur Egypten där de hade hållits som slavar av faraon. Påsken är således en judisk tradition från början.

Själva ordet påsk kommer från medeltidslatinet pascha som i sin tur härstammar från det det hebreiska ordet pesah. Ett ord som betyder passera eller gå förbi. Påsken är den största högtiden för de kristna och firades redan 100 år e.kr. Från den kristna påsken har en mängd funktionella, kulturella och traditionella särdrag utvecklats till hävdvunna sedvänjor. Inte sällan i Sverige med inslag från folktro, men sedvänjor i högtider kommer och går. De röda dagarna som kan ge lite ledighet finns inte kvar för alltid.

Röda dagar försvinner ibland

Ett exempel på detta är våffeldagen som infaller drygt två veckor innan påsk. En dag som vi i allmänhet kanske inte direkt kopplar samman med en viktig kristen högtid som var en röd dag ända fram till 1953. Våffeldagen har omvandlats från det ursprungliga ordet som är Vårfrudagen. Det var den dagen som ärkeängeln Gabriel uppenbarade sig för Maria och framförde budskapet om att hon var havande. Exakt nio månader senare nedkom Maria med en son, Jesus, och därmed har vi förklaringen till varför kristna firar jul.

Gemenskapen lever vidare

Hur har då dessa kristna högtider förändrats över tid? För faktum kvarstår att det kristna budskapet ansluter sig inte alla till idag. Men gemenskapen runt påskbordet är fortfarande viktig för många och så är det i stort sett med alla religiösa helger. Den trosmässiga delens betydelse i högtiden tonas ner och är inte längre central för vissa, men maten, gemenskapen och traditionerna är fortfarande viktiga. Inte minst betyder gemenskapen mycket med tanke på att vi är alltmer benägna att flytta från den plats vi vuxit upp på. Även lite längre ledighet som under påsken, möjliggör avkoppling och umgänge under några sammanhängande dagar med dem som vi vill vara tillsammans med. Symboler och gemenskap lever därmed kvar som en familjehögtid under våra kristna helger. Så vad kommer då dessa symboler ifrån och hur har dessa förändrats över tid när det gäller påsken?

Påskveckan

Påsken var slutet på den 40 dagar långa fastan som härrör från tiden när Sverige var katolskt. Fastan inleddes med att man skulle äta upp sig ordentligt med semlor under fettisdagen. Under fastan fick man till exempel inte äta kött, men däremot var fisk tillåtet.

Veckan innan påsken kallas för stilla veckan eller dymmelveckan och inleds med Palmsöndagen. Den är till minne av den dagen när Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Han hyllades av folket och man lade ut palmblad framför honom. Under dymmelveckan skulle var och en begrunda och påminnas om Jesu lidande. En allvarlig vecka med andra ord och som förr i praktiken innebar att det var högst olämpligt att ställa till med fester och bröllop.

Dymla innebar att man till och med svepte in kyrkklockornas kläpp med tyg eller till och med även tillfälligt bytte ut järnkläppen mot en träkläpp, för att klangen från kyrkklockan skulle dämpas och bli dov. Därmed blev det tonade ljudet stilla. I Sverige har skärtorsdagen blivit den dag som inleder påskhelgen och för en del innebär även den dagen några timmars extra ledighet från jobbet.

Häxor till Blåkulla blir till söta små påskkärringar

Under 1600–talet var Skärtorsdagen i folktron den dag som häxorna reste till Blåkulla, en resa som startade vid kyrkans klockstapel. På den tiden ansågs det viktigt att skydda sig mot ondskan och dagarna innan skärtorsdagen ritade man kors på sina ladugårdsdörrar. För att skydda sig mot det onda tände man också påskeldar. Det hände också att geväret plockades fram för att avlossa några skott i luften och därmed fördriva det onda som for fram i luften. Gevärsskotten är alltså föregångare till våra påsksmällare.

I vår tid har häxorna under skärtorsdagen bytts ut mot utklädda barn som går runt i husen för att bjuda på godis och önska glad påsk. Ibland görs även detta på påskafton. Denna typ av påhälsningar är inte unikt för påsken. Förr gjorde ungdomar likadant när man ”klappade på” hos varandra och slängde in ett vedträ som en julhälsning. Det kunde också finnas ett ”meddelande” på vedträet med ett eventuellt kärleksbudskap avsett för en tilltänkt person. Ibland knackade ungdomarna på för att även sjunga för husfolket och därefter få något gott att förtära.

På ett likande sätt under Vårfrudagen den 25 mars gick barnen runt hos grannarna för att dela ut teckningar av tranor, så kallad tranteckningar. Detta gjordes förstås också för att i gengäld få något gott tillbaka. I det gamla bondesamhället symboliserade Vårfrudagen övergången från vinter till vår. Därmed har tranan blivit ett vårtecken. Traditionen med tranteckningar var förr vanligast i Värmland och Dalsland. På vissa håll i Sverige lever på motsvarande sätt ännu en tradition kvar av att dela ut påskbrev, vilka kan innehålla retfulla verser eller teckningar.

En sorgens dag

Långfredagen som har med Jesu död att göra var en dag som präglades av sorg och förstämning. Förr i tiden var det inte ovanligt att man klädde sig i svart denna dag. Långt in på 1900–talet fick denna dag inte innehålla någon form av förlustelse. Enligt lag var det inte på 1970–talet tillåtet att hålla biografer, teatrar eller dansställen öppna. Än idag kan man höra människor vittna om hur långfredagen under deras barndom präglades av timmar som sakta kröp fram då det skulle vara lugnt och tyst. Det var endast ett långt stillasittande utan någon form av aktiviteter. Dagen finns i mångas minne som en lång fredag.

Påskriset

Traditionen med påskris har sin förklaring ifrån långfredagen. Då skulle ris användas för att låtsaspiska varandra. En sed som vi i Sverige känner till sedan 1600–talet. Allt för att påminnas om Jesu lidande innan korsfästelsen. Under 1800–talet förvandlades riset symboliskt till det ris med fjädrar och påskpynt som vi har idag. Påskliljor som vi gärna dekorerar med ska föra tanken till de ”gula” kycklingarna från äggen.

En festens dag med ägg

På påskafton ändrades stämningen och den blev en festens dag. Nu blev det tid för god mat som exempelvis ägg. Ägget är en mycket stark symbol inom kristenheten. Både kycklingen och ägget är symboler för Jesu uppståndelse och pånyttfödelse. Livets seger över döden. Till exempel är äggpickning som man roar sig med vid maten en symbolisk handling som ska visa på hur livet ”knäcker” skalet, från död till liv. Samtidigt har själva äggkläckningen en naturlig koppling till påsken beroende på årstiden. Det var vid denna tid som äggkläckningen kom igång efter vintern och tillgången på ägg var därmed riklig. Det är samma orsak till att använda ägg under vårfrudagen och våffeldagen. Det var först i slutet av mars som det fanns tillgång till ägg som behövdes i våffelsmeten. Att måla ägg är en gammal tradition och känt i Sverige sedan 1700-talet.

Påskharen

Påskharen är en senare symbol än äggen är för påsken. Traditionen kom från Tyskland till Sverige under sent 1800–tal. I Tyskland har traditionen med påskharen varit känd sedan 1600–talet. Påskharen kan sägas vara motsvarigheten till julens tomte. Påskharen kommer med presenter i form av påskägg till barnen. Ur detta har traditionen utvecklats till att gömma påskägg i trädgården som påskharen ska ha gömt, för att sedan låta barnen leta rätt på dessa. Precis som tranan på Vårfrudagen (våffeldagen) symboliserar vårens och livets återkomst, symboliserar haren detta efter vintern. Det är en fruktbarhetens tid och pånyttfödelse, och eftersom haren har en känd förmåga att fortplanta sig har den blivit till en symbol för fruktbarhet och överflöd.

Att traditionen med påskharen och ägg fick en stor spridning under 1800–talet har att göra med att godis– och leksaksindustrin lanserades stort i mitten av det århundrandet i Tyskland. Samtidigt började man producera påskkort med motiv på påskharar som sen skickades som påskhälsningar. I Sverige fick inte korten med påskharen samma genomslagskraft. Här kom istället motiv med blommor, kycklingar, ägg och tuppar att dominera som påskhälsningar. I Sverige blev och är påskharen mer känd som choklad– och marsipanfigur.

Uppståndelsens dag

Påskdagen infaller årligen på den första söndagen efter den första fullmånen och efter vårdagjämningen. Påskdagen är därmed en rörlig dag och en rörlig helg. Tidigast infaller påsken den 22 mars. Det senast datumet som påskhelgen kan infalla är den 25 april.

Påskdagen är uppståndelsens dag och firas till minne av att Jesus återuppstod. Det är dagen då världens kyrkliga ledare håller tal till sina församlingar eller när påven talar till kristenheten.

Annandag påsk firas inom kristenheten till minne av när Jesus uppenbarade sig för lärjungarna. Två av hans lärjungar var på väg ifrån Jerusalem när han visade sig för dem. Berättelsen går under namnet Emmausvandringen. Annandag påsk är precis som annandag jul en extra dag där reflektion kring det kristna budskapet görs. Annandag pingst var en liknande dag, men den upphörde som helgdag och byttes ut mot nationaldagen.

13 400 ton

Så även om det kristna budskapet är grunden för påsken kan vi konstatera att det som lever vidare är traditionen kring symboler, mat och gemenskap. Avslutningsvis har vi att se fram emot en helg med god mat. På det svenska påskbordet finns ägg och kött, eftersom det inte åts under fasteperioden. På senare tid har böckling, Janssons frestelse och sill tillkommit. Lax är numera ett givet inslag. Lamm blev allt mer förekommande som kötträtt på påskbordet under 1900-talet. Ofta utgör det klassiska smörgåsbordet som även inkluderar knäckebröd och ost en given del av påskmaten. Slutligen, det blir ingen påsk utan godis.

Det beräknas att vi svenskar nästan äter 500 procent mer godis under påskveckan, vilket motsvarar 13 400 ton godis. Det är faktiskt den helg på hela året som vi konsumerar som mest med godis. Tre av fyra svenskar ger bort ett påskägg till en kär person.