Skolan förbiser elevers digitala och kulturella färdigheter

En nyligen genomförd studie med forskare från Jönköping University och Göteborgs universitet visar att lärare och skolledare ofta förbiser elevernas digitala, kulturella och språkliga färdigheter. Detta är enligt forskarna olyckligt eftersom dessa färdigheter kan vara avgörande för att främja inkludering och social hållbarhet i gymnasieskolan. Studien, som ursprungligen syftade till att förstå elevernas läsvanor och hinder för framgångsrika lässtrategier, visar att elevernas kulturella och språkliga repertoarer samt digitala kompetenser är centrala för deras lärande.

I samhället finns en utbredd uppfattning att riktig läsning i skolkontexten innebär att läsa skönlitteratur, något många elever finner mindre roligt. Däremot är majoriteten av deras vardagliga läsning kopplad till digitala sammanhang, främst sociala medier, där de ofta använder flera olika språk. Att förstå och erkänna denna digitala och flerspråkiga verklighet kan leda till förbättrade läsvanor och färdigheter. Samtidigt kan det främja inkludering, demokrati och social hållbarhet.

Kulturella och digitala erfarenhet beaktas inte tillräckligt

Studien visar att elevernas kulturella och digitala erfarenheter inte beaktas tillräckligt i undervisningen. Detta beror på att bland annat etnocentriska normer fortfarande dominerar den svenska undervisningen, vilket enligt forskarna är skadligt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv både lokalt och globalt.

- Denna praxis riskerar att förstärka känslan av "vi och dem" genom att upprätthålla ojämlika maktförhållanden och undervärdera andra kunskapssystem än de normativa. Dessutom misslyckas detta med att främja en mer nyanserad och djupare form av kritisk digital läskunnighet eller bildning, där digitala verktyg, medieägande och deras kopplingar till demokrati, inkludering och social hållbarhet aktivt problematiseras, säger Maria Bäcke, universitetslektor på Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.

För framtida studier vill forskarna utöka den demografiska räckvidden till att omfatta mer varierade utbildningsmiljöer, vilket kan säkerställa en bredare tillämpbarhet av resultaten och förhoppningsvis ge praktisk vägledning för utbildare och beslutsfattare. Genom att lyssna på elevernas erfarenheter av digitala verktyg och olika kulturer kan man göra undervisningen mer inkluderande och helhetsinriktad.

Erkänn digitala, kulturella och språkliga kompetenser

- Läroplaner har potentialen att stödja detta, men i den dagliga undervisningen går dessa möjligheter ofta förlorade. För att skapa mer inkluderande och hållbara samhällen måste vi integrera lärande, digitalisering och social hållbarhet på ett mer omfattande sätt. Detta innebär att vi ställer frågor om vad utbildning ska handla om, för vem och i vilket syfte, utan att låta den globala utbildningsmätindustrin diktera villkoren, säger Maria Bäcke.

Studien belyser vikten av att erkänna och integrera elevers digitala, kulturella och språkliga kompetenser i undervisningen. Genom att göra detta kan man inte bara förbättra deras läsförmåga och läsvanor, utan även främja en mer inkluderande, demokratisk och socialt hållbar utbildning.

Kontakt