Akademisk frihet i olika länder

Vezir Aktas vid Högskolan för lärande och kommunikation, HLK, på Jönköping University, JU, är ny docent. Vezir disputerade i socialpsykologi vid Hacettepe-universitetet i Ankara, Turkiet. Han har undervisat och forskat på HLK i tio år, och nu i mars tog han klivet upp till docent. Vezir Aktas forskning berör frågor som är viktiga för oss alla, forskare så väl som allmänhet, nämligen den om forskningens autonomi och yttrandefrihet. Hans forskning om den akademiska friheten har rönt internationell uppmärksamhet.

Redan under språkintroduktionskurserna när Vezir kom till Sverige fick han kontakt med lärosätet och han har varit en värdefull kollega sedan dess. Han har också hunnit vänja sig vid den svenska kulturen.

– Integrationsprocessen är en svår resa. Kulturen är ny, språket är nytt. Dessutom är svenskarna ännu okända och för de invandrade kan det vara svårt att förestå nya kulturella koderna. För en invandrare tar det lång tid att etablera sig i arbetslivet. Personliga kontakter med svenskar också är viktiga i denna process, men att komma i kontakt med och skapa sociala relationer med svenskar kan vara svårt. Som ett första steg, ägnar sig de flesta invandrare åt språkstudier, exempelvis genom SFI. Som en nyanländ invandrare började jag också med SFI för att lära mig svenska. För en invandrare som har en hög utbildning från sitt hemland krävs också validering av utbildningen från hemlandet. Jag tycker att jag hade tur i detta avseende eftersom redan när jag var på SFI-kursen, med hjälp av en lärare på SFI, fick jag en möjlighet att skicka mina diplom till Universitets- och Högskolerådet för att få dem validerade och sen kunde jag göra en ansökan till en jobbannons för akademiker på JU. Det var min första jobbansökan här i Sverige och jag jobbar fortfarande där, säger han.

Men Vezir har inte bara upplevt olika kulturer genom att bo i olika länder. De kulturella aspekterna och nationella situationer är även ett tema i hans forskning. Vi ställde tre frågor till Vezir om innehållet i hans forskning, och fick intressanta och mycket tänkvärda svar.

Varför bestämde du dig för att undersöka frågor kring den akademiska friheten i Turkiet?

Jag tycker att svaret på denna fråga har ett samband med tre andra viktiga frågor: Vad är akademikers ansvar i samhället? Vad innebär akademisk frihet? och Vilken roll spelar akademisk frihet i en fungerande demokrati?

Trots att det inte finns en vedertagen definition på vad akademisk frihet innebär kan akademisk frihet ses som ett paraplybegrepp som består av en kombination av sammankopplade individuella och institutionella friheter. På individuell nivå handlar den om forskares rätt att, utan yttre inblandning, fritt bedriva undervisning och forskning. På institutionell nivå handlar den om universitetens autonomi. Det vill säga frihet att självständigt utforma och upprätthålla kriterier för utbildnings- och forskningsaktiviteter. Där yttrandefrihet (frihet att uttrycka sig fritt), forskningsfrihet (på ett fritt sätt välja forskningsämne) och frihet att utveckla samhället för det bättre (vilket kräver att kunna vara en kritisk kraft) utgör olika aspekter av den akademiska friheten.

Akademiker och universitet har ett ansvar att hjälpa till i den sociala utvecklingen med studier om vetenskapliga frågor. Nyskapande idéer förutsätter frihet från externa inblandningar. Exempelvis, fritt kunskapssökande och spridning av denna kunskap kan involvera kontroversiella frågor. Som ett resultat kan den nya kunskapen stimulera offentliga debatter i samhället och påverka utvecklingen i landet. Med andra ord, det finns en samhällsnytta med akademisk frihet. För att vi ska kunna ta det här ansvaret måste friheten skyddas, eftersom akademisk frihet säkrar rätten att ta fram och sprida ny kunskap i samhället.

Dessutom är akademisk frihet och institutionell autonomi, precis som fri media, grundläggande i ett demokratiskt samhälle. För att både akademiker på individnivå och universiteten på institutionell nivå ska kunna fylla sina roller som kunskapsproducenter och vara kritiska krafter i samhället behövs akademisk frihet och institutionell autonomi. Man kan se akademisk frihet och institutionell autonomi som ett vaccin mot totalitära krafter. Genom att ifrågasätta och kritisera får samhället en genomlysning av potentiella svagheter och brister inom aktuella områden. Akademisk frihet och institutionell autonomi spelar på detta vis en bredare demokratisk roll och angrepp mot akademisk frihet och institutionell autonomi är därför ett angrepp mot demokratins grundläggande värden.

På grund av dessa anledningar blir ofta akademisk frihet och institutionell autonomi ett av de första offren för auktoritära politikers försök att begränsa friheter. I detta avseende är förhållandena i Turkiet särskilt oroande. Historiskt har hotet mot akademisk frihet alltid satt sin prägel på högre utbildning i Turkiet. Efter varje militärkupp, exempelvis, har akademiska utrensningar genomförts. I samband med de senaste årens attacker, enligt Academic Freedom Index, ligger Turkiet i den sämsta kategorin. Enligt Scholars at Risk (SAR) har över 8000 universitetsanställda avskedats i Turkiet sedan januari år 2016. Angreppen har inte bara riktats mot enskilda akademiker utan också mot universitetens autonomi. De avskedade akademikerna i Turkiet lever i en socialt mycket riskabel situation. De som fortfarande är yrkesverksamma har otrygga anställningar vilket bidrar till en ökad självcensur. Angrepp mot akademisk frihet yttrar sig på olika sätt och berör alla akademiker världen över på ett eller annat sätt, men i synnerhet de som drabbas i Turkiet. För att utveckla kunskap om vad det är som sker har jag tillsammans med medförfattare genomfört två intervjustudier för att fånga den sociala verkligheten bakom denna det som sker. Jag ser dessa studier som mitt stöd till kampen för den akademiska friheten.

Frågan är laddad och många av dina kollegor och bekanta i Turkiet har råkat illa ut på olika sätt. Har det någon gång fått dig att tveka, är din forskning värd risken?

Att göra en undersökning kring ett ämne som på ett sätt kan uppfattas som politiskt känsligt innebär alltid en risk för den som gör undersökningen. Men det är oacceptabelt att en forskare tvingas sluta att forska kring ett ämne på grund av ämnets politiska känslighet som kan skapa risker för forskaren. Det är ett hot mot den akademiska friheten och denna frihet behöver försvaras. Med andra ord, för att försvara den akademiska friheten borde vi akademiker studera spänningar i samhället, oavsett om det finns en risk eller ej. Jag tycker att det är värt att ta risken och göra en studie kring akademisk frihet i Turkiet eftersom det bidrar med viktig kunskap

Turkiet är ett tydligt exempel, men det finns hot mot den akademiska friheten runt om i världen, ofta på mer subtila sätt. Hur tycker du att vi i Sverige borde arbeta med frågan?

Ja tyvärr är angrepp mot akademisk frihet och/eller institutionell autonomi inte ett lokalt problem. Det berör inte bara länder som styrs av auktoritära regimer eller länder som inte har yttrandefrihet. Trots att skillnader är stora och läget varierar mellan olika länder berör problemet även demokratiska länder. De är inte immuna mot angrepp på den akademiska friheten. Jag tycker att externa krav, speciellt från politiker, på strategiska åtgärder eller prioriteringar hotar den akademiska friheten och institutionell autonomi. Det finns otaliga sätt att utöva kontroll över det fria tänkandet. I Sverige och andra delar av världen uppmärksammas hot mot akademisk frihet då och då i media. Det finns offentliga diskussioner kring ämnet, men jag tycker att det bör uppmärksammas ännu mer, eftersom det är en hot mot demokratins grundläggande värden. Som jag sa tidigare, angrepp mot akademisk frihet berör hela den akademiska världen och denna frihet behöver skyddas och försvaras, inte bara lokalt utan även globalt. Den kräver insatser från hela världen.