Förberedelser för det värsta - är Sverige redo?
Sverige har de resurser som behövs för att möta globala hot och komplexa nödsituationer, men det måste planeras effektivt för dem. I en ny avhandling från Jönköping International Business School hävdar Elvira Kaneberg att ett sätt att hålla Sverige tryggt och säkert är att utveckla en strategi för att integrera vitala försörjningskedjor och att hantera samhällsberedskapen för att hantera nya och förändrade hot.
Förra veckan skickade Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) ut en broschyr med rubriken "Om krisen eller kriget kommer" till alla svenska hushåll. Många av oss som bor i ett lugnt och tryggt Sverige kan nog tycka att det här var lite överdrivet. För katastrofer är väl något som händer långt borta? Elvira Kaneberg hävdar dock att beredskapsplaneringen måste tas ännu längre.
- Numera handlar det inte bara om att planera för ett krigsscenario. Det finns nya risker som hotar Sveriges suveränitet, till exempel terror- och cyberattacker, miljökatastrofer och politisk instabilitet i andra länder. Den här typen av hot kan inträffa när som helst och även om dessa hot inträffar långt bort kan de påverka vår säkerhet här hemma, säger Elvira Kaneberg.
Med en magisterexamen inom logistik och över 20 års erfarenhet inom företagsekono
mi har Elvira Kaneberg en känsla för när organisationsprocesser inte är effektiva. När hon studerade den svenska beredskapen såg hon att det fanns flera luckor i systemet. Hon upptäckte att den organiserade delen av det civila samhället, som infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, livsmedelsförsörjning, transporter, bank och IT, inte hade någon gemensam bild av möjliga hot och alla planerade för nödsituationer på sitt eget håll. Dessutom var användningen av de frivilliga, militära och kommersiella sektorerna inte en del av planeringen.
- Om en av dessa infrastrukturer bryts ner, kommer den att dra med sig de andra ner, så vi måste samordna planeringen och använda alla aktörer, vilket även inkluderar att använda militärens kapacitet, säger Elvira Kaneberg.
Hennes uppfattning är att försörjningskedjan kan bidra till struktur för planeringen, men den behöver utvecklas. Ett i-lands försörjningskedja bygger på samordning och samarbete mellan olika kommersiella aktörer som leverantörer, tillverkare, distributionscenter och kunder. Men globala försörjningskedjor är så omfattande och komplexa att det är svårt att samordna dem.
- Det enda sättet att använda nätverksstrukturen i försörjningskedjan när man planerar för komplexa nödsituationer och nya hot är att avgränsa den, förklarar Elvira Kaneberg, det vill säga göra den mindre och mer koncentrerad.
- Omkring sextio procent av maten vi äter i Sverige importeras och de flesta råvarorna kommer från utanför Europa. Eventuella störningar i sjö-, luft- eller vägsystemet skulle få en katastrofal inverkan på vår matförsörjning, säger Elvira Kaneberg. I en global nödsituation kan utländska leverantörer kanske inte leverera till svenska tillverkare, återförsäljare eller kunder. Så hur kan vi se till att vi får de varor vi behöver? Ett sätt är att effektivt omstrukturera leverantörskedjan, det andra är att utveckla ett mer självförsörjande system, där det svenska samhället får vara beredd på att producera sin egen mat.
Detta är bara ett scenario, men det finns många andra. Vad forskningen föreslår är ett nytt sätt att tänka på för näringslivet och sättet att organisera det civila samhället.
- Det kan göras, säger Elvira Kaneberg, men regeringen behöver utforma policys som säkerställer att försörjningskedjan utvecklas inom vårt beredskapssystem och att användningen av militären inte bara är begränsad till krigsscenarion.
Elvira Kaneberg försvarade framgångsrikt sin avhandling "Emergency preparedness management and civil defence in Sweden: an all-hazards approach for developed countries" vid Jönköping International Business School den 8 Juni.
