Förmår vuxna se utomhusplatser med barns ögon?

Studier om utomhuspedagogik och utomhusmiljöer för och med barn (Hammarsten, 2020; Hammarsten, 2021), visar på barns samspel vid utomhusplatser och ställen som skapar ”miljöerbjudanden”. Till exempel framgår det att barn vill ha träd som de kan använda för att klättra i eller bygga kojor under. Men på de flesta förskolor och skolor idag begränsas miljöerbjudandena av detta slag eftersom utomhusmiljöerna är belagda med grå asfalt.

Varför borde förskole- och skolgårdar vara naturpräglade? Räcker det inte med ”natur” på andra platser? Svaret är nej. Det blir problematiskt, eftersom barn tillbringar så pass stor del av sin tid i förskolan och grundskolan, och för att förskolan och grundskolan är det sammanhang där barn lär sig vilka normer som gäller i samhället. Utomhus- och vardagsmiljöer för barn är en viktig hållbarhetsfråga, så att alla barn, oavsett vårdnadshavares ekonomiska situation, kunna knyta naturkontakt med ekosystem, flora och fauna. Om naturinslag finns i den tillgängliga lärmiljön inom räckhåll, ger det kunskapsstoff som lärare kan använda i sin undervisning och gör det enklare att regelbundet bedriva utomhusundervisning. Med natur på förskole- och skolgården leker barn lättare över köns- och åldersgränser, och stimuleras till mer varierad rörelse. Naturen ger även möjlighet till återhämtning.

Barns utomhusmiljöer behöver förändras, inte minst mot bakgrund om den biologiska mångfaldens betydelse för människans överlevnad. Naturlikande förskole- och skolgårdar skulle kunna vara en del av stadens gröna infrastruktur, som ett led i klimatanpassning och bättre vattenhushållning. Omställningen fördröjs av bristande kunskap, men också av praktiska frågor. Den yta som för-, och skolgårdar eller andra offentliga utomhusmiljöer har att tillgå spelar till exempel roll. Studier visar att med många barn som befinner sig på en för liten yta överlever inte naturliga ekosystem. Barn vill ha tillgång till träd och buskar, vilket naturligtvis medför att grenar går av, mark kompakteras och örtskikt slits ner. När offentliga utomhusmiljöer innehåller gröna inslag, är dessa därför ibland utformade på ett vis som är avsett att hålla barnen ”på avstånd”, med ömtåliga blomsterrabatter, taggiga buskar eller staket.

Bland de positiva exempel som kan nämnas är ”miniskogsträdgårdar” som anläggs på vissa håll i Sverige för att göra förskole- och skolgårdar mer gröna. I Paris pågår en stor satsning på skolgårdsomvandling, med redan 100 ombyggda skolgårdar och ytterligare 600 står på tur. Jönköpings kommun har också tagit fram ett kommunpolitiskt program om hållbar utveckling, där det framgår att förskole- och skolgårdar ska innehålla grönska, men på vilket/vilka sätt barn ska få vara delaktiga och gestalta sin utomhusmiljö är ännu inte klarlagt. Mer forskning är därför viktig, inte minst för att bättre förstå hur utomhusmiljöer används och upplevs ur barns eget perspektiv. I olika kommuner pågår det just nu flera sådana praktiknära utvecklingsprojekt, där barns delaktighet är ett ledande inslag: ”Skolträdgård, närmiljö och lokalsamhälle som redskap för pedagogiken”, ”Kojan” och ”Unga odlare”.