Sverige är det nya Frankrike

2023-10-17

Två svenskar mördades nyligen brutalt i ett terrordåd i Bryssel. Detta måste ses i ljuset av den tidigare utvecklingen i Sverige. Efter de senaste koranbränningarna har al-Qaida uttalat allvarliga hot mot Sverige och utmålat Frankrike som en enbart liten vapendragare i konflikten mellan väst och den muslimska världen.

2015 ägde terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo rum i Paris. Foto: Michael de Groot från Pixabay

Bloggen är skriven tillsammans med Aya Bejermi. Bejermi är doktorand vid Sciences Po Bordeaux, Bordeaux Universitet och lärare på Högskolan för lärande och kommunikation.

Enligt volym 17 av tidskriften Sada al-Malahim sträcker sig de påstådda orsakerna till hoten mot Sverige från ”skändandet av Koranen till bortförandet av muslimska barn (...) genom ansträngningar och enorma utgifterna för att stödja ateism och korruption (...)”.

Även om brännandet av Koranen har väckt starka känslor bland många muslimer är Sveriges nya hållning förvånande eftersom Frankrike tidigare var al-Qaidas klassiska fiende. Frankrike har en lång historia av kamp mot organisationen i norra Afrika, till exempel algeriska grupper med nära kopplingar till Al-Qaida i Islamiska Maghreb (AQIM). Frankrike är också välkänt för sin inställning mot mångkulturalism, inklusive förbudet mot hijab och andra religiösa symboler i skolor i sekularismens namn. Sverige har tvärtom varit ett föregångsland för mångkulturalism och ett land med extrem frihet och jämlikhet: alla religiösa symboler är inte bara accepterade utan till och med skyddade.

Båda länderna har tagit emot relativt många invandrare, men en trolig orsak till den annorlunda inställningen till muslimer är att Sverige inte har ett kolonialt förflutet. De nyanlända sågs inte som under Sveriges förmyndarskap, utan endast som flyktingar i behov av skydd. Dessutom har landet huvudsakligen styrts av det socialdemokratiska partiet med ett gediget arv av internationalism sedan andra världskriget, vilket sannolikt har tonat ner viljan att assimilera invandrare även när man står inför det ökande hotet om radikalisering och till och med terroristattacker. Detta gör Sveriges nya position i al-Qaidas ögon förbryllande.

Israel-Palestina-konflikten, som har igen blossat upp i Gaza och varit viktig i al-Qaidas retorik, är ett annat exempel. Sverige var den första EU-medlemmen att erkänna Palestina som en suverän stat 2014, och utrikesminister Margot Wahlström hoppades att ”detta kommer att visa vägen för andra”. Detta ledde naturligtvis till kyliga diplomatiska relationer med Israel, som fortfarande inte är helt lösta. De fransk-israeliska relationerna har i sin tur varit mycket varmare. Frankrike har vägrat att erkänna Palestina och president Macron menade 2020 att antisionism var en form av antisemitism. I ljuset av detta borde Sverige inte vara al-Qaidas ärkefiende.

Senaste hoten riktar sig främst mot Sverige

De senaste hoten som publicerades i september 2023 riktar sig dock främst mot Sverige, vilket framgår av rubriken: ”Kommer Sverige och hennes systrar att undkomma Guds straff”. En kort analys av hoten kan kasta mer ljus över pusslet. För det första inleds rubriken med ett arabiskt frågeord ”hal” utan frågetecken, vilket antyder att det formellt sett är en fråga men också innehåller ett strängt påstående om ett framtida straff. Vissheten om straffet förstärks av en beskrivning av Sverige som ”spjutspetsen (ra's al-harba) i kriget mot Gud, hans religion och hans böcker”, medan Frankrike bara presenteras som en ”syster”.

Därför väljer al-Qaida att ”riva en svensk ambassad på marken med en fruktansvärd bomb”, medan organisationen för Frankrikes del bara nämner en ”väpnad attack mot ministeriebyggnaden...i huvudstaden Paris”. Bombhotet mot Sverige är både symboliskt och praktiskt.

Terroristgrupper använder framför allt självmordsbombningar för att signalera att de inte kan stoppas eller förhandlas med. Att hänvisa till en bomb sänder alltså ett budskap om viljestyrka. Dessutom har vår forskning visat att bombattacker är särskilt effektiva mot välskyddade mål som t.ex. en ambassad. Att däremot använda skjutvapen för att attackera en välskyddad byggnad som tillhör ett franskt ministerium är inte lika taktiskt förnuftigt. Detta tyder på att en sådan attack antingen inte har planerats, eller att den har låg prioritet. Al-Qaida har inte heller den logistiska kapacitet som krävs för att genomföra större attacker i västvärlden.

Även om många tidningar nämnde att målet skulle vara den svenska ambassaden i Paris, berättade al-Qaidas ordval att attacken inte nödvändigtvis skulle äga rum i Frankrike. Med tanke på att al-Qaida har mer resurser i länder med muslimsk majoritet, är de också de troliga platserna för en större attack. Tidsperspektivet är också viktigt att ta hänsyn till. Numret i Sada al- Malahim är fokuserat på Jemen och hoten mot Sverige och Frankrike återfinns på sidan tretton. Detta kan alltså ses som en minimireaktion på koranbränningen i Sverige. Dessutom innebär hoten inte att en större attack kommer att äga rum inom en snar framtid. Även Charlie Hebdo-attacken 2015 krävde tre års förberedelser. Hotet är dock mer överhängande mot svenska ambassader i länder med muslimsk majoritet där al-Qaida har ett starkare fotfäste. I väst hoppas al-Qaida bara på att inspirera till ensamvargsattacker som det senaste mordet på två svenskar i Bryssel. Stadsdelen Moolenbek har varit en jordmån för radikalisering sedan inbördeskriget i Syrien började, med lätt tillgång till vapen, vilket gjorde attacken inte överraskande när staden samtidigt var full av svenska fotbollssupportrar.

Ett paradigmskifte i al-Qaidas strategiska tänkande

Utvecklingen är oroande i det långa perspektivet. Det vi bevittnar i dag är ett paradigmskifte i al-Qaidas strategiska tänkande. Organisation anser inte att Frankrikes anti-multikulturalism och förbud mot islamiska religiösa symboler är tillräckligt för att mobilisera ett stort antal rekryter. Vi kunde se den nya trenden redan i Frankrike där Muhammedkarikatyrer fungerade bäst för att inspirera till terroristattacker. Al-Qaida och möjligtvis även andra organisationer ser dock koranbränningar i Sverige som en rekryteringsmetod med mycket större räckvidd. Att publicera en karikatyr gör utgivaren till ett potentiellt mål, vilket var fallet med Charlie Hebdo-attacken. Den franske lärare Samuel Paty attackerades också som privatperson för att ha visat en karikatyr för sina elever. Detsamma gällde Lars Vilks som ritade Muhammedkarikatyrer i Sverige. Men när staten påstås främja koranbränningar är hela samhället i fara. Även vissa arabiska medier spelade al-Qaida i händerna genom att skildra koranbränningarna som om de var auktoriserade av den svenska staten. Al-Qaida hoppas att detta breddar den grupp människor som kan inspireras till handling.

Även om det verkar som om al-Qaida agerar opportunistiskt efter att ha försvagats organisatoriskt, finns det alltså en ny och potentiellt farlig långsiktig strategi som kombinerar mobiliseringsförmågan hos vissa individers uppviglande handlingar med att framställa hela samhället som ansvarigt för dessa handlingar. I och med den senaste attacken i Bryssel, där två svenskar dödades av en ensamvarg, verkar denna strategi redan ha börjat ge resultat. Den har fått al-Qaida att ersätta Frankrike med Sverige som den våldsamma islamismens ärkefiende.

Vår forskning visar att moderna jihadistgrupper, ända sedan deras kamp inleddes i mitten av 1900-talet, först mot regeringarna i Mellanöstern och sedan mot väst, har haft flera rekryteringsproblem, som de alltid har försökt lösa med nya strategier. Historien har också lärt oss att även om dessa kriser aldrig har lösts helt, tenderar de nya strategierna att ge upphov till nya utmaningar för de västerländska demokratierna som det tar tid och kraft att hantera. Flera europeiska länder som Tyskland, Österrike, Italien, Schweiz, Spanien och Irland har redan lagar som på ett eller annat sätt förbjuder koranbränningar. Danmark, som också har upplevt en minskning av den nationella säkerheten på grund av koranbränningar, är på väg att förbjuda respektlös hantering av heliga föremål. Och Sverige undersöker om liknande förändringar krävs för att hantera säkerhetshoten. Detta har lett till häftiga diskussioner om yttrandefrihet kontra snabba lösningar på al-Qaidas hot. Men vad dessa diskussioner har missat är paradigmskiftet i al-Qaidas strategi och dess potentiellt större konsekvenser i form av att bana väg för en bredare och mer långsiktig våg av våldsbejakande islamistisk radikalisering.

Marco Nilsson

Marco Nilsson är universitetslektor och docent i statsvetenskap vid Högskolan för lärande och kommunikation. Hans forskning berör främst frågor om våldsamma konflikter i internationell politik.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.

Relaterade bloggposter