Julhandeln – en räddare i nöden?

Sammantaget kan man fråga sig om allt är så positivt och ljust. Faktum är att handeln är en av de (om inte den) mest konkursutsatta branscherna. Jämför vi den senaste tillgängliga konkursstatistiken för olika branscher framgår även att handeln, trots minskat)antal konkurser, har en lägre minskning jämfört med andra branscher (källa: Tillväxtanalys Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.). Även förväntningarna inför 2016 är att tillväxten kommer dämpas (källa: HUI Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.). Jag (tillsammans med min kollega Anna Jenkins) arbetar med ett forskningsprojekt [1] där vi studerar hur företagare inom handeln upplever och hanterar en nedläggning. Vi kan intyga att det finns många handlare som har det tufft just nu. Särskilt denna period då mycket står på spel. Om inte julhandeln infriar deras önskningar om ökad omsättning finns det sannolikt flera butiker som kommer slå igen efter årsskiftet. Hur hanterar och upplever då dessa företagare en nedläggning?

Inom organisations- och psykologiforskningen finns ett begrepp som heter ’emotional dissonance’ (emotionell dissonans eller känslomässig konflikt). I kort betyder emotionell dissonans att det finns en diskrepans mellan visade känslor och verkliga känslor. Denna konflikt mellan vad som visas utåt och vad man upplever inom sig kan vara särskilt påtaglig för många handlare vars företag presterar dåligt. Som handlare krävs ofta att man är utåtriktad, glad och trevlig mot sina kunder för att få en ökad försäljning. Samtidigt kan man uppleva stress och må dåligt över en eventuell närstående företagsnedläggning. Inom forskningen har emotionell dissonans visats ha stor inverkan på personers upplevda stress, emotionella utmattning, arbetsmotivation och lojalitet till organisationer. För handlare som är starkt knutna till sina företag blir detta särskilt intressant att beakta.

I vår studie finner vi att handlare i högsta grad kämpar med att hålla en fasad uppe när företaget presterar dåligt. Man upplever att om man visar negativa känslor kommer affärerna sannolikt att gå ännu sämre och därför ökar kravet att vara ännu mer serviceinriktad ju sämre företaget presterar. I merparten av våra intervjuer ser vi, i olika utsträckning, att handlarna upplever denna typ av känslomässig konflikt. I princip alla handlare beskrev utmaningen med att vara en glad, trevlig, serviceinriktad säljare samtidigt som man kämpade med att hålla företaget vid liv. Det vi ser i våra intervjustudier stämmer väldigt väl in på vad emotionell dissonans kan förväntas leda till. Emotionell dissonans har (som nämns tidigare) visat sig påverka individers välbefinnande, stress, önskan att sluta inom vissa organisationer och i förlängningen kan det även leda till emotionell utmattning. Ju större denna konflikt är desto större förefaller risken att bli emotionellt utmattad.

Vi kan även se att de som starkt identifierar sig med sina företag också fortsätter längre och därmed upplever en större känslomässig konflikt mellan upplevda känslor och de känslor man visar utåt. För dessa personer tar det även längre tid att gå vidare efter en eventuell företagsnedläggning. Detta är mycket intressant då tidigare forskning om entreprenöriellt misslyckande visar att många senarelägger en företagsnedläggning just för att man vill minimera emotionella kostnader. Då tänker man sig företaget som en sorts familjemedlem man har svårt att skilja sig från. Vad vi ser är dock att ett sådant resonemang kan vara förödande om en senareläggning leder till att man upplever en hög grad av emotionell dissonans. För de handlare som gav uttryck för en hög grad av dissonans och vars identitet var starkt kopplat till företaget, kom beslutet att lägga ned väldigt abrupt när man hade nått en emotionell utmattning.

Ofta togs detta beslut utan att diskutera ingående med närstående eller företagspartners. Istället för att vara triggat av externa faktorer, var beslutet i stor utsträckning ett resultat av ökad emotionell utmattning. Trots att den känslomässiga konflikten byggdes upp över tiden, togs beslutet att lägga ner när konflikten blev så stor att man upplevde emotionell utmattning. Samtidigt hade dessa företagare svårare att gå vidare efter en nedläggning och mådde överlag sämre.

Det är alltid svårt att fatta ett beslut som kan förknippas med misslyckande. Jag hoppas dock att de som har de tufft kan få stöd och även våga ta beslutet så snart som möjligt så att de slipper fatta beslutet först när de blivit emotionellt utmattade. Bilden av företagare som lyfts fram är inte alltid så rosaskimrande och positiv. Inte sällan ligger fokus i debatten på vinstmaximering och profiterande. Jag vill dock lyfta att även många företagare har det tufft. Samtidigt har vi höga förväntningar på denna grupp som väntas vara lösningen till arbetslöshet och ekonomisk utveckling.

[1] Forskningsprojektet: Kort- och långsiktiga effekter av företagsnedläggning inom handeln: Erfarenheter, välbefinnande och motivation att starta igen. Finansierat av Handelns Utvecklingsråd (HUR)