Lektor i företagsekonomi, forskar kring team och entreprenörskap, familjeföretagande och företagsnedläggning, vintersportare.
Sverige behöver tillväxt – inte inlåsta idéer och kapital!
Framgångsrika företagare som sålt sin verksamhet tvingas in i passivitet. Gällande regelverk innebär i praktiken att stora mängder kompetens och kapital ligger och vilar på sofflocket. Samtidigt skriker många mindre företag med tillväxtpotential efter extern finansiering. Kort uttryckt: de som har kompetens och förmåga att investera får inte och de som har potential och vilja att växa kan inte. Vi har inte råd med det i en tid när vi behöver tillväxt i befintliga företag för att trygga svensk ekonomi och sysselsättning.
Brist på finansiering är en av stötestenarna för företag som önskar växa. För företag som befinner sig i start eller tidig tillväxtfas saknas ofta tillgång till externt kapital. Riskkapitalbolagen investerar oftast i senare faser och i mer etablerade aktörer. Istället är det, framförallt i länder såsom USA och Tyskland, vanligt att s.k. affärsänglar, ofta framgångsrika entreprenörer, investerar i de mindre företagen som har tillväxtpotential. Även i Sverige fyller dessa investerare en viktig funktion för näringslivsdynamiken. Enligt Tillväxtanalys uppskattas den informella riskkapitalmarknaden vara större än den formella riskkapitalmarknaden mätt i investerat kapital. Vad är då problemet?
Kompetens och motivation försvinner
Jag känner till flera personer som haft mångmiljonbelopp vilande i flera års tid. Det finns även flera exempel på entreprenörer som låtit banker förvalta miljontals kronor under mer än fem års tid. Detta trots att de gärna vill vara aktiva investerare i mindre företag med tillväxtpotential. Mikael Runhem som grundade Episerver är ett målande exempel på detta [1]. På grund av regelverket har han tackat nej till över 20 investeringar trots att han vill vara en aktiv affärsängel. I en intervju med IT24 beskriver han det som att han och andra i liknande situation sitter och matar duvor i fem sex år istället för att investera i grannens smarta idé. Anledningen till att före detta entreprenörer avstår är 3:12 regelverkets utformning och de s.k. trädareglerna som innebär att företagare måste låta sina kapitalvinster vila i fem år för att slippa beskatta vinsten som lön. Istället för att investera i tillväxtföretag och bidra med kunskap och kontakter, tvingas de bli passiva. Naturligtvis gläds banker och kapitalförvaltningsbolag åt detta. Dessa entreprenörer utgör ju ett lönsamt kundsegment.
Det finns i Sverige många företagare som har lyckats driva upp medelstora företag och på senare tid avyttrat dessa. Efter att ha sålt sina bolag har de kvar betydande resurser i form av finansiellt kapital, affärsnätverk, marknads- och branschkompetens. Framförallt har de ofta en hög motivation till att fortsätta utveckla affärsidéer och företag. En stor del av deras kompetens och framförallt deras motivation är tyvärr en färskvara. Om dessa entreprenörer inte aktivt arbetar inom branschen på fem år har de sannolikt halkat efter i utvecklingen och deras nätverk riskerar att bli oanvändbart. En sorglig effekt av regelverket är därför att kunskap, viktigt mentorskap och motivation försvinner.
Historiskt har det varit mer förmånligt att investera sitt kapital i fastigheter eller börsnoterade bolag än att ta en risk och bidra till att fler företag kan växa sig stora och skapa sysselsättning. I Sverige uppmuntras institutionellt och utländskt ägande framför privat ägande. Framförallt är det lågriskinvesteringar som premieras. För mig är det helt ologiskt att förutsättningarna för olika typer av ägande är så pass stora. Var är incitamenten till att skapa tillväxt i Sveriges företag? Det är oförsvarbart att kapital, värdefull kompetens och motivation går till spillo utan att åtgärder vidtas.
Politiker behöver vakna
Vad gör då våra politiker? Under senare tid har de insett betydelsen av informellt och aktivt ägande. Investeraravdraget (som främst Centern drivit på) är ett positivt initiativ från regeringen för att uppmuntra investeringar i mindre företag med tillväxtpotential. I princip innebär det att vissa avdrag kan göras för investeringar i små privata onoterade bolag. Dess införande har skjutits framåt i tiden vid flera tillfällen men kommer börja gälla från och med första december 2013. Tyvärr kan dess komplicerade utformning med flera undantag och begränsningar leda till att det i praktiken blir verkningslöst. Hos regeringen ligger även en motion om att se över femårsregeln i trädareglerna, men en översyn garanterar inte en förändring. Framförallt tar det alldeles för lång tid och än så länge är det bara tomma ord.
Löfven vill väcka fler på morgonen. Det vore bättre att fokusera på de bakomliggande orsakerna än de synliga symptomen. Alla politiker måste vakna. Gör något åt regelverket nu om vi ska skapa sysselsättning fram till 2020!
[1] IT24 Skrev redan 2010 om Mikael Runhems erfarenheter.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
