Den skeva tillgången till kompetensen

Jag har genom åren föreläst i många kommuner och jag har hittills aldrig varit i en som säger att de har tillgång till all kompetens de behöver. Kompetensbrist är alltså ett ganska konstant tillstånd på många platser. Men tittar man på utbildningsnivåer runt om i landet så varierar det ganska ordentligt.

Nu finns det många olika sätt att mäta kompetens, men jag väljer ett traditionellt utbildningsmått: andelen med en universitetsexamen på tre år eller mer i ålderskategorin 25-64 år (dvs. den del av arbetskraften som ev. har hunnit skaffa sig den högre utbildningen). 2019 var det drygt 28 procent av denna grupp som hade en universitetsexamen i landet. Men så såg det inte ut i de flesta svenska kommuner. Grafen nedan visar fördelningen av andelen högskoleutbildade i relation till det svenska genomsnittet:

I de allra flesta fall har kommunerna alltså en andel högutbildade som är väsentligt lägre än dessa 28 procent. I den kommun som hade det lägsta värdet var enbart 9,9 procent högutbildade vilket kan jämföras med 57,9 procent i den kommun som hade högst andel. I 250 av 290 kommuner var andelen högutbildade lägre än riksgenomsnittet. Vi utgår från andelen högutbildade i varje kommun och ställer det i relation till det nationella genomsnittet. Ligger kommunens andel över riksgenomsnittet så får kommunent ett värde över 1, ligger kommunens andel lägre så blir det en siffra mellan 0 och 1. Kartan nedan visar fördelningen i landet:

De områden som är gröna har alltså en väsenligt mycket högre andel högutbildade än det svenska genomsnittet. Det gula ligger i närheten av genomsnittet, medan de röda och orange områdena ligger väsentligt under genomsnittet.

Drar vi en skarp linje vid siffran 1, dvs. de som låg under respektive över genomsnittet, så får vi följande karta:

Det är alltså främst storstadsregionerna och de kommuner som har en högre utbildning på plats som har en andel högutbildade som ligger över riksgenomsnittet. Sedan är det självfallet så att arbetskraft kan röra sig över kommungränser, men för många kommuner är avståndet ganska långt till en av de gröna punkterna på kartan. Dessutom medför inte nödvändigtvis en möjigheten för arbetskraften att resa till en annan kommun för att arbeta att man de facto gör det. Individer är relativt tidskänsliga och de allra flesta pendlar inte så väldigt långa sträckor för arbete. Det gör alltså att kompetensen är oerhört koncentrerad på vissa få platser i landet, medan andelen högutbildade ligger på väsentligt mycket lägre nivåer på andra platser.

Till viss del samspelar arbetskraftens kompetens med industristrukturen på orten. Mer standardiserade produktionsstrukturer har historiskt sett också efterfrågat högutbildad arbetskraft i lägre utsträckning. Men i takt med att många branscher blir allt mer kunskapsintensiva blir det med andra ord en ganska stor utmaning att få tag på rätt person för arbetet.