Vårt åldrande Sverige – en historisk tillbakablick

Det är en häpnadsväckande utveckling som är av stort intresse för såväl internationella, nationella, regionala och lokala beslutsfattare i EU som är alltmer oroade över vad den demografiska förändringen kommer innebära för sociala och ekonomiska utmaningar för nuvarande samt framtida generationer i decennier. En ökning av den äldre befolkningen leder till ökade direkta kostnader genom högre pensioner, ökade socialvårds- och äldre­omsorgskostnader, samt lägre skatteinkomst genom minskade inkomster hos äldre (pens­ionärer går ner i inkomst). Om mer resurser och arbetskraft avsätts för att stödja äldre, finns det även mindre resurser tillgängliga för mer produktiva investeringar eftersom sparandet minskar i takt med att pensionärerna förbrukar sitt pensionssparande. I kombination med en minskning av befolkningen i arbetsför ålder kan detta leda till en långsammare produk­tivitetsutveckling och därmed tillväxt i ett land eller region och kan i vissa fall till och med få den att minska med potentiell konsumtion effekter för alla generationer.

Utvecklingen ser dock väldigt annorlunda ut mellan länder och inte minst inom länder (som tidigare berörts här på Vertikals ”Så mycket äldre blev kommunerna på ett decen­nium”). Följande kartor visar Sveriges åldrande befolkning 1970 och 2020 samt vilka kommuner som har sett den största ök­ningen. Genom att gå tillbaka till 1970 kan man illustrera en mer långsiktig förändring. Den första slående observationen är den starka rumsliga omfördelningen vad gäller de de­mografiska strukturerna. 1970 var det landsbygdskommuner, i både söder och norr som hade en högre andel äldre individer. Typiskt för platser med högst andel äldre år 2020 är att de är mycket glesbefolkade och belägna i norra Sverige, där även tillväxten av andelen äldre individer varit högst. Lägst andel äldre hittar man däremot i storstadsregionerna.

För att tydliggöra förändringen över tid visar nästa figur den kumulativa fördelningen av Sveriges kommuner (medelåldern) sedan 1970 fram till 2020. Varje linje visar fördel­ningen under ett decennium. Figuren visar tydligt att det har skett ett demografiskt skifte där vi numera har en klart högre medelålder och att fördelningen mellan kommuner mins­kar, det vill säga kommunerna blir äldre och äldre och variationen mellan kommunerna minskar.

För platser med en snabbt åldrande befolkning kan migration – särskilt internationell mi­gration – vara ett sätt att bromsa den demografiska förändringen. Vi analyserar förändringen i Sveriges kommuner mellan 1973 och 2020 för att undersöka om det finns något förhållande mellan im­migration och åldersstrukturen på befolkningen. Vi ser att andelen utländsk befolkning inom en kommun är negativt relaterad till dess demografiska profil vilket innebär att om en kommun har en större andel invånare som är födda i andra länder så har denna kommun generellt sett en lägre medelålder och mindre andel invånare över 65 år. Detta kan bero på att de som kommer från andra länder är yngre samt att de bildar familjer och får barn vilket påverkar kommunens befolkningsstruktur.

Författare

Mikaela Backman, docent, CEnSE, JIBS

Charlie Karlsson, Professor Emeritus, CEnSE, JIBS

Vi skulle vilja tacka Marianne och Markus Wallenberg Stiftelsen för bidrag till projektet ”Ageing and Entreprenurship”.